När Sven-David Sandströms ”The Passion of St John” framfördes i Lunds domkyrka var tonspråket mäktigt. Läckert lediga himlastämmor skapade ett böljande verk om försoning, skriver Johanna Paulsson.
[…] Alltsammans börjar i ett lågt register med nästan bordunlikt brummande underströmmar eller ett slags orgelpunkt i Jens Bjørn-Larsens tuba, medan nättare stämmor och stråkar söker sig uppåt. Tonspråket glider emellanåt över i expressionism, strävare än man frestas att tro när stråkkvartetten Brooklyn Rider från New York spinner vackra violintrådar genom detta lugnt böljande och ofta lamenterande verk, flankerat av Lars Møllers barytonstämma i Jesusgestalt. Hans sista suck på korset följs av ett tubasolo, sorgset och mäktigt expanderande i domkyrkoakustiken.
I koralerna möter danska psalmförfattare poeten Pia Tafdrup och någonstans skymtar Tomas Tranströmers tröstande ord om människans tillkortakommande. Man behöver inte vara troende för att finna ro när Sandström, om så bara under 100 minuter, ljussätter vägen ut ur mörkret.