Skimrande passionsdrama

När Sven-David Sandströms ”The Passion of St John” framfördes i Lunds domkyrka var tonspråket mäktigt. Läckert lediga himlastämmor skapade ett böljande verk om försoning, skriver Johanna Paulsson.

[…] Alltsammans börjar i ett lågt register med nästan bordunlikt brummande underströmmar eller ett slags orgelpunkt i Jens Bjørn-Larsens tuba, medan nättare stämmor och stråkar söker sig uppåt. Tonspråket glider emellanåt över i expressionism, strävare än man frestas att tro när stråkkvartetten Brooklyn Rider från New York spinner vackra violintrådar genom detta lugnt böljande och ofta lamenterande verk, flankerat av Lars Møllers barytonstämma i Jesus­gestalt. Hans sista suck på korset följs av ett tubasolo, sorgset och mäktigt expanderande i domkyrkoakustiken.

I koralerna möter danska psalmförfattare poeten Pia Tafdrup och någonstans skymtar Tomas Tranströmers tröstande ord om männi­skans tillkortakommande. Man behöver inte vara troende för att finna ro när Sandström, om så bara under 100 minuter, ljussätter vägen ut ur mörkret.